Reportage update

För några veckor sen hade jag besök av en journalist och en fotograf från Stockholm, dom var här för att skriva ett reportage för en tidning om olyckan. Jag är så förvånad över att det fortfarande finns intresse för min story och det verkar som om dom följs åt två och två med ett par års mellanrum. I februari är det 6 år sen jag gjorde illa mig och efter två år så hörde Veckorevyn och Solo av sig, efter fyra år ville VK och Aftonbladet skriva om det. Nu snart sex år senare har två nya tidnigar hört av sig och jag har träffat ena och sagt åt den andra att höra av sig efter nyår då jag haft så himla mycket att göra nu med körkort och annat.
 
Jag är noga med hur artikeln ska se ut och jag har tackat nej till många tidningar, tv-program och radio som ger ett sken av att bara vilja gotta sig i det hela. Jag ställer gärna upp om det finns en bra tanke med det hela och ett måste är att jag får godkänna artikeln innan den trycks.
 
Nu har jag precis läst igenom artikeln från journalisten som var här senast och hon har skrivit den på ett nytt sätt, ett bra sätt. Det är ju lätt att det blir samma lika när många skrivit om det men denna gillade jag verkligen. När artikeln kommer ut i tidningen så kan jag dela med mig av texten. Hoppas bara bilderna blev bra som hon tog, jag hade missat tiden med en timme så när dom ringde på hade jag precis kommit hem från jobbet och slängt mig i duschen. Minns ej om jag hann sminka mig nått och håret var fortfarande blött, det ska bli spännande att se hur dom blev.
 
 
Denna gång är det Hemmets Journal som skrivit och artikeln kommer ut den 20 mars
 
Visa fler inlägg