Skulle ge vad som helst nu för att få åka tillbaka

Skönt som tusan är det att vara flätad när man är utomlands för ni som har långt tjockt hår vet ju hur varmt det kan bli. Med flätorna luftade det skönt och underlättade snorklingen oxå, inte en massa hår som tjorva in sig i snorkel och cyklop. Hittade bilden nu när jag gick igenom alla bilder från resan. Jag måste ta nån helg och gå igenom min externa hårddisk, på den har jag nu ca 20.000 bilder. Dom ska läggas över på ett minne och brännas ut på skivor. Man kan aldrig vara för säker.

Imorrn så ska jag träffa en av min läsare nere på stan över en fika. Hon har följt min blogg och ville träffas och få lite tips om guldkorn i Thailand. Jag sitter nu och skriver ner lite av mina tips så jag inte ska glömma nånting. Shoppingställen, restauranger, sevärdheter, stränder o.s.v.

Det ska bli kul imorrn och jag hoppas jag kan komma med nått som hon kan ha nytta av, det återstår ju att se. Jag blir så avis på henne och massa människor som ska åka iväg till Thailand framöver. En kollega åker på tisdag och blir borta i 28 dagar. En annan ska åka i 3 veckor och en ska vara borta i 2. Jag vill också åka tillbaka men jag får glatt vänta. Den som väntar på nått gott väntar ju alltid för länge.

Det är lite grumligt för det var ju så många som var där och dras sanden upp, men lite ser man ju iaf. Sen är det så svårt att se vart man siktar, det är bara att hoppas på att nån fisk fastnar när man filmar :D Det var så jäkla mäktigt att simma där och det fanns fiskar i alla färger och former. Blåa, gula, rund, långa och väldigt konstiga. Dom gula rackarna bet oss i benen och när den långa äckliga fisken kom så stack alla andra. Några fick se hajar, men dom var på andra sidan där det var lite mer strömt i vattnet. Nästa gång blir det mer snorkling och då blir det t-shirt på så jag inte bränner sönder mig igen.

Jag var ju skonad från skador den här resan. Det värsta som hände var att jag brände sönder axlarna och att jag blev bränd av en brännmanet. Det är två saker jag gärna råkar utför om man jämnaför med händelserna förra resan.

Men en av dom jobbigaste sakerna i Thailand förutom alla fulgubbar är myggen. Dessa små satans mygg som varken syns eller känns men vilka märken dom lämnar efter sig. Jag är känslig för våra svenska mygg men det är inget mot hur jag reagerar på dom thailändska. Mina bett blir stora som femmor och klådan går inte att beskriva, jag har rivit sönder benen av allt kliande. Folk har stirrat på benen och undrat vad jag har drabbats av för hemsk sjukdom som ser ut på det där viset. Från början är dom små och röda, sen blir dom större och mörkare. Tillslut är dom stora som femmor och alldeles blå lila.


Inte så farligt än så länge


Nu börjar det klia ganska bra vill jag lova och det var svårt att sova men med lite aloe vera så lindrar det lite. Myggmedlet funkade väl si så där. Jag måste ha gott blod och David sa att myggen dras till oss för vi syns bättre, vita som vi var :D Nina klarade sg hyffsat, några på slutet fick hon. Jäkla mygg!

Fan va det tar emot att gå på jobbet imorrn. Jag har haft semester i en månad och nu ska man tillbaka till verkligheten. På ett sätt bli det skönt att komma tillbaka in i vardagen och få lite ordning på liv och dygnsrytmen, fast samtidigt så har jag det ganska bra nu oxå.

Tänk om man kunde vinna ett par mille så man kunde har råd att åka iväg ett år eller så. Köpa sig ett litet hus eller en längenhet i värmen och kunna vara borta hela vintern. Tänk att ha ett jobb som skulle acceptera att man bara jobbar sommar/höst och är bort hela vinter halvåret. Jag har ju ett tag kvar till pension och tills man har all tid i världen. Hade jag bara haft mer semester så hade jag åkt imorrn igen, men nu har jag förbrukat semester, flex och komp. Det är bara att börja bygga upp bankerna igen så man har till nästa gång.













 

 







Vi hade det nästan för bra där. Underbart land, underbara männsikor, god mat, goda drinkar, sol, värme, bad, sanden mellan tårna, kärlek, glädje, gamla vänner, nya vänner, familjen. Ryggen har aldrig mått så bra som den gjorde på den här resan och jag känner att knoppen har blivit klarare oxå. Jag mår bra när jag är där nere, det gör jag ju givetvis här hemma oxå men det känns inte riktigt lika. Värmen gör susen för ryggen och att få kunna koppla bort jobb, försäkringsbolag, försäkringskassa, läkare och rehab är så jävla skönt. Även om det nu bara var för två veckor så var det underbart. Precis vad jag behövde efter två jobbiga år. Nu är det nytt år och nu blir det nya tag. Mycket som ska göras under 2010 och mycket som ändras på. Det kommer bli ett bra år det här. Med den starten som jag och Nina fick på detta år så kan det ju inte bli annat än bra.

Om ni ska åka till Thailand så tycker jag verkligen att ni ska besöka Phuket Fantasea. Det är en enorm kulturpark på ca 140 hektar som bygdes till en kostnad av ca 700 miljoner USD. Det är först en enorm "marknadsgata" med det finaste thailändska hantverket och fullt av spelhallar, stora dammar med karpar och elefanter. Man fick tyvärr inte fota när man gick genom elefant palatset och in till den stora teatern som hade 3000 sittplatser. Säkertheten var dom noga med, alla fick lämna ifrån sig sina kameror och telefoner och sen fick vi gå igenom en säkerheteskontroll med röntgen och metalldetektor. Handväskor undersöktes och det var som att man gick igenom en fllygplats.

Showen var magisk med en massa acrobatik, danser, specialeffekter och pampig musik. Själva elefant palatset är noggrant rekonstruerat och är en hyllning till de 999 elefanter som skyddade kungadömet och specielt prinsens elefant nummer ett: Iyara. Acrobaterna i taket var helt underbar, dansarna lika så. Vi hade ju med oss Tai och han berättade om dom olika danserna för oss. En fantastisk upplevelse som jag tycker ni ska unna er om ni åker dit. Här kommer lite bilder som jag lånat från hemsidan http://www.phuket-fantasea.com/ sen är det bilder som vi tog utanför på omgivningen och när vi matade dom söta elefanterna.

Vi var ju förbi och hälsade på min kirurg på sjukhuset som var mitt hem i 3 veckor. Vi fick bara träffa honom en snabbis för dom har ju folk där hela tiden. Du får kanske 5 max 10 minuter med honom när du är skadad, så fullt upp har dom. Han titta två gånger på mig innan han sa att han kommer ihåg mig.

Han frågade hur det var med mig och hur allt hade gått. Han frågade om min pappa och hur han hade det. Jag gav honom lite presenter som jag hade köpt och sen var det bara att tacka för senast och hoppas på att vi inte ses nå mer.

Det kändes mest spännande att vara tillbaka på sjukhuset och jag hittade direkt till hans kontor. Det kändes som det var igår man varit där och vankat runt. Jag var nästan lite glad och sprallig av att vara tillbaka för denna gång fick jag ju gå därifrån när jag ville. Jag behövde  inte fråga om permis när jag ville ut och hämta lite luft.

När vi pratat med lääkaren så gick vi till fiket som fanns där. När jag låg på sjukhuset så drack jag mycket av deras iskaffe och det var nått jag längtat efter. Iskaffe och deras cheesecake! Jag bjöd Nina och Tai på samma och så gott det var. Det smaka precis som jag minns det, vilken konstig känsla det blir i kroppen när man känner igen smaker på det viset. När man kan koppla ihop känslor med smaker och minnen.

Efter trippen till sjukhuset så följde vi med Tai till sin kompis som precis hade fått en bäbis, bara 20 dagar gammal. Så jäkla söt lillpojken var och det var kul att hälsa på hon henne. Hon har pluggat i Australien så hon var riktigt duktig på engelska, hon var fan bättre än vi. Här kommer lite bilder från den dagen.


Sjukhuset


Väntan på läkaren


Kaffe och cheesecake


Det vart lite stopp på vägen


Buffel bäbisarna var så söta


Hemmagjord barnstol till moppen

Tänkte berätta lite mer om trippen till Koh kai nok och om hur det kändes att sitta i en båt igen. Det här var ju det jag hade gruvat mig mest för men samtidigt det jag längtade som mest efter. Jag älskar att åka båt och om jag kunde leva under vatten så skulle jag göra det. Koh kai nok tod alltså högt på "att göra listan"

Tidigt på morgonen kom en buss och hämtade upp oss, vi var först och sen vart det massa stopp efter vägen för att plocka upp mer människor. Vi fick byta buss efter halva vägen då den vi satt i inte hade nån AC som funkade. Våran guide hette Sin och var thailändare men han pratade svenska, danska och norska. Han är nog en av dom roligaste människor vi stötte på denna resa.

Han prata om att vi skulle hålla oss till honom och vara på ena sidan ön för andra sidan full med kineser och kinesiska guider tjatar hela dan. Inte gå dit, bara tjata hela dagen! Sen peka han på ett ställe där de skulle finnas massa apor men då sa han. Inte apa framme nu, apa vara i Patong. Dansa disco hela natten så apa inte må bra. När vi åka hem apa piggare så då dom framme käka mat.

Vi kom fram till stranden där båtarna låg och kände hur pulsen ökade. Jag hade sovit dåligt på natten och en oro och rädsla fanns i kroppen. Det var lågvatten så båtarna låg en bit ut och man fick gå på en ihopknuten flytbrygga som var riktigt jävlig att gå på. Det enda man kunde göra var att fokusera och försöka att inte ramla ner. Det var en låååååång brygga och jag var så glad när vi äntligen var framme. Det är inte lätt att hålla balansen med crocs och en tung påse i ena handen. Jag var dessutom rädd, spänd och skakis. Vi satte oss i båten och guiden såg till att jag fick sätta längst bak för han visste hur det låg till. Sofforna vi satt i gick längs med båten så jag satt längst ner på ena soffan och Nina mitt emot på andra. Än så länge var det ganska lugnt.

Men när dom sen starta motorerna på båten (3x200 hkt) så fick jag en klump i halsen. Solglasögonen var på för jag ville inte visa min rädsla för andra men Nina såg mina tårar. Hon satte sig på huk nedanför och kramade om mig. Där satt hon hela resan och det var när vi nästan var framme som jag såg att hon oxå grät. Hon kände min rädsla och blev ledsen för min skull.

Ryggen kände jag inte ens av utan det som var jobbigt var det känslomässiga. Som jag skrev när jag var där nere så flasha allt framför ögonen för mig. När jag hörde ljudet från motorerna som starta så såg jag olycksdagen, sjukhuset på phi phi island, alla sprutor, smärtan. rädslan. Alla känslor som jag upplevde då kom tillbaka och det bara kröp i hela kroppen.

Jag såg och kände tiden på sjukhuset, allt från samtalet hem till operation. Slangar i ryggen och alla mediciner som jag fick ta. Undersökningar hit och röntgen dit. Jag såg och kände allt som hänt sen jag kom hem, läkarbesök, sömnlösa nätter, rehabträning och allt som varit. Det har hänt ganska mycket på två år och ni som följer bloggen vet ju hur jag mått i perioder.

Det var så många känslor som sköljde över mig på den korta tiden som det tog med båt ut på Koh kai nok och jag är så glad att det var Nina som jag var där med. Dom flesta på båten satt och kolla på oss och undrade säkert vad det var som hände men ingen tordes fråga och vi sa inget heller.  15 minuter tog båtturen och när vi kom fram så kände jag mig 1 ton lättare. Jag klarade båtresan och det gick bra, inget brutet denna gång.

Vi kom i land och det första vi gjorde var att smörja in oss i solskyddsfaktor 50, på men snorkel och cyklop sen raka spåret ut i vattnet. Vi hade köpt med oss två påsar med bröd som vi matade fiskarna med. Första mötet med dom så blir man lite skraj men det gick fort över. Det var inte bara brödet som fisk rackarna åt dom smakade öven på oss så vi fick fina bett på benen. Svenskt kött verkar vara grejer det för exotiska fiskar.
























Han i mitten är Sin och här står han och varnar igen för att gå på andra sidan där kinesik guide bara tjatar hela dagen. Han säger oxå att inte göra som kineser, inte ta fisk i påse och ställa på bord och fota. Inte göra så, fisk inte må bra av det. Inte heller ta korall med hem, lämna dom och va snäll med fisk.


Båten längst bort med 3 motorer är våran


Det blev en hel del mai tai för oss. Här hade vi hittat lite snäckor och annat på stranden som vi satt och kika på. Dom ligger kvar på stranden oxå, vi lyssnade på Sin. Det vart en heldag till havs och på ön blev vi bjuden på en jättegod thaibuffé. Mannen som blandade våra drinkar gjorde dom stark som tusan, med ett flin gav han dom till oss. Vi smorsla oss med solskydd 5 flera gånger och när jag satt på stranden la jag hadduken över axlarna men lik förbannat så brände jag mig. Det var inte förrän dan efter som jag såg hur illa det var. Brännblåsor från axel till axel så efter denna tripp var det slut solat för mig, sista veckan vart i skugga.

På eftermiddagen en timme innan vi skulle åka hem så ser vi att svarta moln var på väg så vi åkte hem. Båtturen hem var inga som helst problem för då hade jag ju redan "tagit mig upp på hästen igen" Jag satt bara och log och var så glad över att ha klarat av denna pers. Jag kände mig stark och modig samtidigt som jag kände mig lite dum över att riskera ryggen. Men det var som sagt mer jobbigt känslomässigt än fysiskt.

Koh kai nok är en liten ö som jag verkligen kan rekomendera till er som ska iväg. Det är en liten ö och ni får se alla de möjliga fiskar. Har ni tur så simmar en och annan snäll haj förbi, vi såg ingen men en annan tjej på samma båt hade sett två. Det var som att simma i ett akvarium och det fanns fiskar i alla färger och former. Det är så mäktigt.

Nyår började på kvällen med att Tummen kom och hämtade upp oss och körde oss till en resturang vid havet. Där skulle vi få sitta och dricka drinkar en stund och kika på solnedgången medans hon åkte iväg och hämtade upp Sam. Vackert som tusan var det och resturangen vi var på hette The Beach och låg i Patong.



När solen gått ner så ringer Tummen och säger att hennes vän Tai skulle komma och hämta upp oss för hon skulle bli lite sen. Vi vänta och vänta och tillslut så hitta han igen oss. Tai är en av dom gladaste människor jag har mött. Större leende får man leta efter och han är till och med gladare än dom flesta thailändarna så då kan ni ju tänka er hur han är. Duktig på engelska var han och detta var första mötet av många.


Vi vart körda till en resturang som låg högt upp i Rawai och där möttes vi av Tummen, min underbara "bror" Sam och hans kompis (minns ej namnet) På bilden har ni från vänster mannen jag inte kan namnet på, Tummen, Sam, jag, Nina och Tai.

Tummen och Sam började beställa in massa mat och det första vi provade var en räksoppa som såg så smarrig ut. En stor sked rakt in i mun och det fick vi ångra. Jag har aldrig i mitt liv ätit nått så starkt nånsin, där brännde vi bort varje smaklök i munnen. Vinet som vi innan tyckte var väldans surt smakade så sött och gott, vatten hällde vi i oss och med ris försökte vi lugna mun och mage. Fisk och räksallad kom sen in på bordet och det var mycket mycket godare, ganska milt och gott.


En del av underhållningen höll denna trollkarl i, han va inte bra men skratta fick vi göra. Tänk er ett barns första trollerilåda fast i thailändsk budget version, där har ni nivån på trixen han gjorde.


Sen så dansas det


Sjöng gjorde dom oxå, eller Sam var väl den som höll i sången


Skumpa vid tolvslaget blev det och vi skynda oss ta notan innan dom skulle se den för det är ju så i Thailand att dom bjuder om dom tar med dig ut. Så man får göra en fuling och skynda att norpa åt sig notan när dom inte ser. 2000 baht betala vi för detta kalas. Middag med flera olika rätter, öl, vin, skumpa och baccardi för 6 pers en hel kväll. Ganska billigt!


Här skålar vi med våra vänner och en finsk tjej som skulle va med på bild. Ville ju inte ha hon där för hon var ju inte med vårat gäng. Hon bara såg en kamera och dök in. Finskan hade oxå skadat sin rygg på en speedboat, hon behövde ingen operation men ramen skulle hon ha ett par månader. Jag hade väl min ram i 3 veckor bara, men då fick jag ju opereras oxå.

Fyrverkerierna var otroligt vackra och det smällde precis överallt. Åt vilket håll du än vände dig så färgades den mörka natten av granna och fina färger. En otroligt mysig nyår med värme, sång och skrattt. Helt underbart var det och jag är så glad att vi fick fira vårat nyår med min thailändska familj. Dom firar ju inte sitt nyår då, dom har ett par månader kvar på sitt år.

Detta var lite om nyår, nu ska jag kolla vad nästa inlägg ska handla om.

Fortsättning följer....................

Nu ska jag göra ett försök till att få in massa bilder här på bloggen. Jag har börjat flera gånger men huvudet funkar inte som det ska idag. Jag är ganska trött och går fortfarande på thailändsk tid. Nu ska vi bara se vart jag ska börja nånstans, det kommer nog bli lite huller om buller i ordningen men huvudsaken är att ni får se allt. Jag kommer dela upp olika delar av resan i olika inlägg, vissa bilder kanske ni sett tidigare men då får ni se dom igen. Så nu kommer inläggen komma löpandes så fort dom är klar och jag ska nog börja skriva lite om nyårsafton med Nina och mina thailändska vänner.

Nu är jag äntligen hemma igen och det känns ganska skönt. Planet som skulle landa strax efter nio idag var sen och jag har precis kommit hem. Trött och slut ska jag nu lägga mig och sova. Drömma mig tillbaka till värmen för jag saknar Thailand redan nu. Jag fick en känslomässig knytning till landet och några av människorna där som jag älskar och längtar efter. Jag känner mig hemma där och jag känner mig trygg i min thailändska familjs närvaro.

Imorrn ska det laddas in bilder och bloggas en hel del men nu blir det sömn. Vi har varit vaken i över ett dygn nu och den långa resan känns i kroppen. Men som sagt mer om detta imorrn! Natti natt!

Igar borjade vi dagen med poolhang, vi bada och sola lite. Jag satt dock i skuggan som jag fatt gora nu den senaste veckan for mina brannskadade axlars skull. Mig farg forsvinner sakta men sakert och nar jag kommer hem sa lar det knappt markas att jag varit borta.

Pa eftermiddagen tog vi oss en siesta och sen knalla vi ivag och kakade en god middag pa en resturang en liten bit bort. Kvallens aktivitet var shopping och vi borjade med nattmarknaden i Phuket town, gisses vad vi fyndade. Det var varmt och blixtar lyste upp den morka natten, det var som att sta pa ett disco. Nar vi sen kom hem sa var vi inte trott sa vi tog en taxi till Patong och dar blev det en blot kvall, riktigt blot.

Nar vi klev ur taxin sa oppnade sig himmlen och det var bara att soka skydd under ett tak. Vi var blota anda in i margen. Nar det borjat lugna sig sa gick vi runt lite, men det var inte sa kul att shoppa nar man var dyngsur och det bara rann om en. Lite sma krimskrams blev det och en pannkaka med banan och choklad hos varan lilla favoritgubbe. Jag och Nina har ju fatt varsin beundrare och igar var min framme igen. Smicker och komplimanger kan man komma langt pa men inte i detta fall. I may be small but i work hard funkar inte riktigt pa mig. Nu borjade klockan bli mycket och det var dax att leta en en taxi, det ar svart att fa tag pa en taxibil i Patong, det ar mest Tuk-tuk som galler.

En chaffis stoppa oss och fragde vart vi skulle och om vi ville aka med han. Vi sa nej for vi ville ha en bil. Bad back, no tuk-tuk sa jag till honom. Da drog han fram korkortet och visa att han hade ett, best driver in town, i drive safe for you, no problem. Nej nej sa vi och gick vidare. Tummen har varnat oss for tuk-tuk, dom har tydligen valdigt latt for att tippa och nu hade det ju regnat oxa. Tillslut fick vi tag pa en bil och vi hann bara aka en bit sa sag vi en olycka mellan tuk-tuk och moped, da var vi ganska glad att vi satt i en bil.




Nina efter en blot kvall i Patong

Nu ska vi slanga oss i poolen och ikvall blir det Pepes Bodega och kvallsmarknad i Karon, vi ska nog in till Patong en sista gang och branna dom sista slantarna. Tisdag blir en slappar dag pa stranden med massage, pedikyr och manikyr, ganska nice. Ha det bast dar hemma, pussar och kramar fran mig och Nina

Nu ar vi hemma igen efter ett litet aventyr. Igar pa dagen kom Tum och Sam tills oss och halsa pa, vi satt ute pa var veranda och kakde frukt. Sen sa Tummen natt till mig och som vanligt forstod vi inte riktigt vad hon sa, vi holl bara med och sa ja. Hon flog runt halsen pa mig och blev jatteglad och vi sag ut som tva fragetecken.

Sam blev oxa valdigt glad och nar dom borjade saga at oss att packa sa vart vi lite nervos, men vi gjorde som dom sa. Vi packa en liten vaska och tog med oss lite bra och ha grejer och ivag vi for. Forst for vi pa Big C och handlade mat och dar fick vi veta att Tummen skulle ha matlagningskurs med oss.

Vi har ju vela ga pa en san men varan ansvarig pa ving sager bara att han ska fixa men det blir inget gjort. Hur som helst sa kopte vi kyckling och massa konstiga och STARKA saker, maten har ar ju lite udda. Sen bar det ivag pa en 2 timmar bilfard till Sams hus. Han agde tva hus pa den gatan, tva stora och fina hus. Det lag vid standen och Tummen hade orkideer overallt. Har skulle vi fa bo i natt, hemma hos Sam.

Vi vart lite nervos da vi sag hur hans barn lag, pa ett tacke pa golvet. Jag tankte att nu ar det kort for min rygg och att det skulle bli en vakande natt. Ingen AC fanns det heller som man nu har vant sig med. Men men tankte vi, det far ga som det gar, vi var bara glad att vi var hemma hos dom. Det ar en ara att fa komma in i deras hem och dom behandlar en verkligen som en fullvardig familjemedlem, Sam presenterar mig ju som sin syter.

Flaktarna stod pa max och vi smorde in oss i myggmedel innan vi borjade med maten. Det blev forst en soppa och sen kyckling med notter, gaaaaaaaaaaaanska starkt vill jag lova. Sen bjod dom pa na torkade sma spigg som var saltare an salt. For mig ar ju det dar kattgodis man koper pa affarn men dom alskar det.

Vi at och drack och hade det bara mysigt ute pa deras veranda. Grannarna var ganska nyfiken och det var manga som kom och kolla pa oss. Vi tog en tidig kvall for jag har sovit daligt i tva natter p.g.a brannblasorna som jag har fren axel till axel och jag trodde inte jag skulle fa sova i natt heller, men jo ni! Vi kom upp till et stort rum dar det stod tva sangar, mjuka var dom oxa. En flakt som gick pa max och jag slockna som ett ljus. Vi har sovit sa gott i natt, jag iaf. Nina har vaknat lite nu och da (nu ligger hon och tar igen sig lite)

Vakna tidigt och da var det dax for frukost, vi at sma sma plattar med nan coconutcream och det var val ganska gott. Sen medans Sam jobbade lite pa en av sina bilar sa gick jag, Nina och Tummen langs med stranden. Tummen sa da natt och vi forstod forst inte vad men i efter ett tag sa fatta vi att hon skulle ta med oss pa ansiktsbehandling och ivag vi for. Gissa om det var skont med en riktig rengoring? Kom inte ihag vad stallet hette men dom bor precis i utkanten av Phuket. Da det var gjort sa akte vi hem till dom igen och kakade lunch. Kyckling fran igar och nan agg|gurka blandning, mumma. Men sen kom dom med nan torkad jast fisk som lukta varre en surstromming, det var tur jag fick behalla maten i magen och det var tur att vi slapp smaka.

Ska avrunda lite nu och ga och ta en dusch, det behovs efter ett sant har dygn. Hopppas ni har det bra dar hemma i kylan. Ma gott och god fortsattning pa er.....

Igar var det da dax for forsta batturen efter olyckan. Jag hade svart att sova pa natten och en nervosmage fanns dar hela tiden. Klockan 06.50 blev vi hamtade av en buss som skulle ta oss till hamnen, magen blev bara varre och varre ju narmare vi kom. Sen sa stod dom bara dar, dessa monster till batar med 600 hk. Vi fick ga pa en ranglig brygga ut till batarna och dar fick vi sen klattra i. Sa lange som baterna stod still sa var det ingen fara men nar han slog igang motorerna sa blev det jobbigt.

Jag fick sitta langst bak och Nina satt mitt emot mig, baten borja rora sig och da kom det. Alla kanslor bara flasha forbi och jag sag hela olyckan, sjukhustiden och allt det jobbiga efter at. Tarana kom och det vart skit jobbigt, det gjorde inte ont i ryggen, bara i sjalen. Nina grat for hon sag hur jobbigt jag hade det och jag ar glad att det ar hon som ar med mig pa denna milstolpe.

Jag vet inte om jag vill kalla det mog eller ren dumhet, lite av bada kanske. Det var manga som tyckte jag var modig som trotsa med radsla och sen finns det nog dom dar hemma som tycker det var dumt att riskera ryggen igen. Batturen tog 15 minuter sa det gick fort och det var skont att komma i land.

Val pa plats sa var det bara pa med solskyddsfaktor 50 och sen pa med snorkel och cyklop. Vilka fiskar det finns, det var som att simma i ett akvarium, i love it. 6 timmart var vi ute pa Koh kai nok och  allt ingick. Frukt och dryck, sen en god thaibuffe till lunch. Vi snorkla och sen satt vi i skuggan om vart annat och vi smorjde oss hela tiden, men lik forbannat sa har jag harliga brannblasor idag, inte kul.

Pa vagen hem gick det battre, ett litet leende pa lapparna fick jag. Jag alskar ju att aka bat och nu var den varsta biten gjord. Det blev som sagt en milstolpe och en stor del i min rehab. Hade inte tankt att sitta har sa lange for vi ska ivag pa Central festival idag och shoppa lite, passa pa nu sa huden far vila fran solen. Det ar inge skont med brannblasor vill jag love. Det har varit en laaaaaaaaaaang natt. Ikvall ska vi nog ut med Tum, Sam och Tai tror jag, den som lever far se.

Hoppas ni har det bra hemma i kylan, vi lever och mar i 35 graders varme. Pussar och kramar fran mig och Nina!