Bombhot på Arlanda

Torsdag den 2 mars skulle vi äntligen få åka på vår efterlängtade resa till Thailand. Vi jobbade till lunch och sen kom Elin och hämtade oss och körde oss till flygplatsen. Vi tog oss snabbt och smidigt till Stockholm och väl där fick vi fördriva lite tid innan planet till Thailand skulle gå. Vi checkade in bagaget och passerade säkerhets och passkontroll och allt flöt på bra, tillslut satt vi äntligen på planet och vår resa skulle börja. Trodde vi!
 
20.45 skulle planet lyfta men det drog ut på tiden. Kapten ropade ut i högtalarna att dom hade tekniska problem och vi skulle vara iväg om 15-20 minuter. När den tiden hade gått kom nya meddelanden med jämna mellanrum och det var olika ursäkter till varför vi inte kom iväg. Tillslut rullade vi ut och vi trodde att nu äntligen får vi åka, men ack nej. Denna gång var det något godkännande vi väntade på och tiden gick.
 
Efter knappt två timmar tittar jag ut genom fönstret och ser bussar och polisbilar runt oss och då fattar jag att det är något dom inte berättar, jag surfar in på Aftonbladets hemsida och där läser jag BOMBHOT PÅ ARLANDA. I samma veva ropar polisen i högtalarna att vi skulle få lämna planet och det enda vi fick ha med oss var telefonen och plånboken. Vi skulle bussas till en gate där vi skulle få mer information. Det var bara ett fåtal som visste om bombhot ombord på planet så allt gick väldigt lugnt till. Vi satt längst bak i planet så vi fick åka med sista bussen som tog oss en bra bit från planet, flygplatsen var helt öde. Det var poliser överallt, klädda i vanlig uniform och hälften av dom var klädd i skydd från topp till tå, det enda som synes var ögonen. 
 
Inne i vänthallen sitter knappt 300 personer omringad av polisen och vi förstod ganska snabbt att vi kommer alla bli kollad och identifierade, så blev det också. Det tog lång tid innan vi fick någon information om varför vi evakuerades och när vi väl fick den så sa man också att vi skulle bli förhörda och efter det så skulle vi bege oss till ett nytt ställe där vi skulle få ett hotellrum och mer information. En och en fick vi prata med polisen, barnfamiljer och äldre först. Vi fick svara på ett gäng frågor och sen lämna id och kontaktuppgifter. Sen började köandet, 280 pers som ska få hotellrum och förhoppningsvis tillbaka handbagage, vi skulle även få mer information .  Rum fick vi men varken väskor eller info, vi hänvisades till hotellet och sen till olika hemsidor. Köandet fortsätter nu till bussarna och sen till incheckningen på hotellet. 03.30 låg vi äntligen nerbäddad  och tankarna bara snurrade. Vi hade inte ätit något sen 17.00 och det fanns inget på hotellet förutom en hårdbrödmacka och cola i minibaren. 2 timmars sömn fick vi innan det var dag för frukost och jakt på nu information . 
 
Vi skyndade oss att äta så vi skulle vara redo att åka så fort dom sa något. Väntan varade ett par timmar innan vi fick veta att inget kommer att hända förrän efter 13.00. Min magkatarr börjar nu blossa upp och all medicin är ju kvar på planet. Jag träffade en man som behövde sin blodtryckssänkande så vi beslutade oss för att ta bussen till Arlanda för att gå på apoteket och fixa det vi behövde ,  sen tog vi bussen tillbaka. Väl på hotellet igen stod det på tavlan att hotellet skulle bjuda på lunch och sen skulle vi få veta mer. Vi käkade och tillslut kom informationen vi väntade på, eller inte riktigt. Alla skulle tillbaka till Arlanda och bege oss till en viss gate för att där få mer info, ännu mer väntande. När vi suttit där ett tag skulle vi gå till ett helt annat ställe och vi kände oss som en flock med får som vallades runt. Där fick vi iaf veta att vi skulle få hämta våra handbagage eftersom dom måste genom röntgen igen. Nu börjar köandet igen! 
 
Eftersom vi checkat ut så var vi officiellt inte i Sverige längre utan alla 280 passagerare var tvungen att gå genom säkerhetskontrollen för att komma in i landet igen för att sen passera passkontrollen för att checka ut igen, tror ni att det tog någon tid eller? När vi passerat passkontrollen sista gången fick vi gå raka spåret till planet som just nu var det säkraste i hela landet eftersom det var kollat från topp till tå. När alla var ombord så var vi uppe i luften ganska snabbt och alla var glada att vi faktiskt var på väg. 
 
Tankar som kommit så här i efterhand är ilskan över hur man kan låta oss sitta på ett bombhotat plan i över två timmar. Jag förstår att det blir kaos om man säger till redan innan vad som står på och så men att det ska ta över två timmar känns fan inte bra. I efterhand förstår jag varför vi backade ut och det var ju för att skydda byggnaden så gott det går. Jag var nog mer chockad än jag trodde där och då för nu  tänker jag tillbaka på hur sjukt obehagligt allt var. Bombhotet i sig men även tystnaden från polisen som bara står runt oss och övervakar oss. Jag är tacksam för att hotet kom innan vi lättat så vi slapp nödlanda någonstans i tex Ryssland som vi flög över. Det finns säkert tusen tankar till som kommer om detta allt eftersom tiden går men just nu tog det slut. Vi är iallafall i Thailand och mår hur bra som helst , vi njuter för fullt . 
 
Det brukar kunna bli lite väl händelserikt när jag åker till Thailand, eller vad säger ni?
 
 
 
Visa fler inlägg