Everything happens for a reason

Igar var det da dax for forsta batturen efter olyckan. Jag hade svart att sova pa natten och en nervosmage fanns dar hela tiden. Klockan 06.50 blev vi hamtade av en buss som skulle ta oss till hamnen, magen blev bara varre och varre ju narmare vi kom. Sen sa stod dom bara dar, dessa monster till batar med 600 hk. Vi fick ga pa en ranglig brygga ut till batarna och dar fick vi sen klattra i. Sa lange som baterna stod still sa var det ingen fara men nar han slog igang motorerna sa blev det jobbigt.

Jag fick sitta langst bak och Nina satt mitt emot mig, baten borja rora sig och da kom det. Alla kanslor bara flasha forbi och jag sag hela olyckan, sjukhustiden och allt det jobbiga efter at. Tarana kom och det vart skit jobbigt, det gjorde inte ont i ryggen, bara i sjalen. Nina grat for hon sag hur jobbigt jag hade det och jag ar glad att det ar hon som ar med mig pa denna milstolpe.

Jag vet inte om jag vill kalla det mog eller ren dumhet, lite av bada kanske. Det var manga som tyckte jag var modig som trotsa med radsla och sen finns det nog dom dar hemma som tycker det var dumt att riskera ryggen igen. Batturen tog 15 minuter sa det gick fort och det var skont att komma i land.

Val pa plats sa var det bara pa med solskyddsfaktor 50 och sen pa med snorkel och cyklop. Vilka fiskar det finns, det var som att simma i ett akvarium, i love it. 6 timmart var vi ute pa Koh kai nok och  allt ingick. Frukt och dryck, sen en god thaibuffe till lunch. Vi snorkla och sen satt vi i skuggan om vart annat och vi smorjde oss hela tiden, men lik forbannat sa har jag harliga brannblasor idag, inte kul.

Pa vagen hem gick det battre, ett litet leende pa lapparna fick jag. Jag alskar ju att aka bat och nu var den varsta biten gjord. Det blev som sagt en milstolpe och en stor del i min rehab. Hade inte tankt att sitta har sa lange for vi ska ivag pa Central festival idag och shoppa lite, passa pa nu sa huden far vila fran solen. Det ar inge skont med brannblasor vill jag love. Det har varit en laaaaaaaaaaang natt. Ikvall ska vi nog ut med Tum, Sam och Tai tror jag, den som lever far se.

Hoppas ni har det bra hemma i kylan, vi lever och mar i 35 graders varme. Pussar och kramar fran mig och Nina!